Många bröllop och tre begravningar – undersökning i Alsike kyrka

Alsike kyrka väster om Knivsta är en populär kyrka där många vigslar äger rum. Kyrkorummet har även fungerat som sista viloplats för prominenta familjer som betalat för en gravkammare under kyrkans golv. Alsike kyrka har dock sedan flera hundra år tillbaka haft omfattande problem med sättningsskador. Dessa kommer sig av att marken som kyrkan är byggd på är instabil.  Åtskilliga stabiliseringsförsök har gjorts och 1947 sattes betongpelare in under kyrkans väggar. Väggarna bär dock inte kyrkgolvet som under senaste åren haft sättningsskador. För att åtgärda golvet i koret är kyrkan tillfälligt stängd under vintern 2017/2018.

I samband med åtgärderna för golvet gjorde Upplandsmuseets arkeologer en undersökning av kyrkans korparti. När korets stengolv och gravhällar lyfts bort började undersökningen. Metodiskt grävdes ett tjockt lager av krossat kalkbruk, sand och grus bort och tre gravkammare kunde friläggas.

Alsike 1

Gravkammare byggda under 1600- och 1700-talet i Alsike kyrkas kor. Bakom gravkamrarna ses fundamentet till det medeltida altaret. I bildens ytterkanter finns en tegelstensrad. Denna har troligen fungerat som fundament till ett korskrank som skiljt långhuset och koret åt. Foto Joakim Kjellberg, Upplandsmuseet.

Alsike 2

Arkeologerna Joakim Kjellberg och Adam Hultberg undersöker och dokumenterar en av gravkamrarna i Alsike kyrka. Foto Marieke Aalders, Upplandsmuseet.

Gravkamrarna är alla byggda av gråsten med tegelgolv. Deras övre delar är byggda av tegel och inuti har de varit vitputsade. Kamrarna är ca 2,3 m långa, 1,5 m breda och ca 1,5 djupa. Två av kamrarna har uppförts över kyrkoherdar och deras hustrur. Dessa kammare är från 1679 och 1780-talet. I den tredje kammaren har Karin Hansdotter, född från Västergötland, fått sin sista vila år 1606. Kamrarna har täkts med gravhällar som vid renoveringen tillfälligt lyfts bort men som åter läggs på plats när renoveringen är klar.

Upplandsmuseets osteolog (benexpert) Marieke Aalders har i samband med undersökningen även analyserat benen som fanns i kamrarna. Analysen syftade till att se antal individer, kön, ålder och eventuella sjukdomar. Benen hade vid tidigare renoveringar plockats om och flyttats runt i graven. Vi var därför osäkra på om benen i kamrarna var de som från början gravlagts här. Nu när analysen nästan är klar tror vi oss veta att det är de individer som gravlagts i gravkamrarna, som finns här.  Gravkamrarna är och har varit vilorum för sammanlagt 9 vuxna individer och 6 barn. De kommer efter att återbegravas på rätt ställe innan det nya golvet konstruerats.

Alsike 3

Rester efter det medeltida altaret som legat invid den äldre östväggen.               Foto Joakim Kjellberg, Upplandsmuseet.

Förutom gravkamrarna har vi arkeologer också hittat fundamentet till det medeltida altaret. Detta låg centrat i korets östra del och markerar altarets placering före kyrkans östvägg byggdes om 1860. Fundamentet är av gråsten, ca 2 m långt och 1,5 m brett och har legat en bit ut från den ursprungliga östväggen.

Strax innanför och öster om triumfbågen påträffades på båda sidor om gravkammare 1 ett enkelt rullskift av tegel. Detta tolkas som ett möjligt fundament för ett korskrank. Ett korskrank ska ha funnits i kyrkan under början av 1600-talet och om det funnits något äldre korskrank i kyrkan vet vi ej. Höjden på fundamentet och kamrarna visar att korets golv troligen låg 0,2 m över långhusets golv under 1600-1700- talet.

Endast enstaka föremålsfynd har gjorts i samband med undersökningen. Ett mynt från 1656 samt bitar av fönsterglas från medeltid och 1600-tal. Vi har inte hittat några spår efter en äldre kyrka. Det är istället delar av kyrkans historia från medeltid till 1800-tal som nu undersökts arkeologiskt.

Alsike 5

Myntfynd! På en av gravkamrarna hittades ett ¼ öre kopparmynt präglat av Karl X Gustav år 1656. Kanske har myntet tappats vid tidigare kyrkorenoveringar. Foto Marieke Aalders, Upplandsmuseet

 

Publicerat i 1600-tal, 1700-tal, Allmänt, Historisk tid | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Novemberarkeologi i Enescopinge

Nu börjar årets grävsäsong i kvarteret Traktören, invid Stora Torget i Enköping, så sakteligen lida mot sitt slut. Novembermörkret har gjort arbetsdagarna allt kortare och det blir hela tiden svårare att hålla schaktet frostfritt under nätterna. Den första december slutar vi för i år!

DSC_0708(kopia)

De senaste veckornas ombytliga väder har gjort vissa dagar något omständiga för arkeologerna. Foto: Emelie Sunding, Upplandsmuseet 

I det lilla schaktet närmast Westerlundska gården har vi nu rört oss ner genom de medeltida lagren mot det som en gång var Enescopinges strandkant. Hittills har vi framförallt rört oss genom olika gårdsmiljöer, bland hus och stenlagda ytor, men ju längre ner vi gräver desto närmare vattnet kommer vi, då förändras bilden. På grund av den postglaciala strandlinjeförskjutningen ligger dagens Enköping långt från vattnet. Men någon gång under medeltiden, gick vattenlinjen nånstans här, invid dagens torg! De flesta Enköpingsbor har antagligen sett markeringarna som finns på olika ställen i stadens inre kvarter, betongplattor i trottoarerna med texten ”här gick strandlinjen” och ett århundrade. Strax intill undersökningsområdet finns just en sån platta med år 1200 på. Strandlinjeanalysen som  dessa är baserade på gjordes redan under mitten av 1900-talet av dåvarande landsantikvarie Nils Sundqvist. Hur väl de stämmer kommer vår undersökning bidra till att ta reda på.

_MG_7614

Thomas och Marieke rensar fram en stenlagd yta intill Westerlundska gården. Foto: Adam Hultberg, Upplandsmuseet

Fynden har varit många även om den generella förekomsten av exempelvis keramik varit ganska låg.  Detta förklaras sannolikt av att flera av de miljöer vi grävt inte varit bostadshus utan andra typer av byggnader eller ytor där man varken har haft eller tappat lika många tallrikar och kärl. Många av fynden har däremot varit väldigt välbevarade och i de djupare lagren tycks bevaringsförhållandena var goda för såväl organiska material som metaller.

20171101_114909

En sax från femtonhundratalet. Under jord och rost ser den ut att vara i gott skick. Vi ser fram emot att se den konserverad! Foto: Adam Hultberg, Upplandsmuseet 

DSC_0696(kopia)

En medeltida barnsko! På bilden ser vi endast sulan men det verkar som att vi har hela skon. Även här väntar vi spänt på att konservatorn ska göra sitt! Foto: Emelie Sunding, Upplandsmuseet

På den stora ytan där stadshotellet en gång stod är arbetet med att schakta bort alla moderna massor avslutat. Många lastbilar har gått från platsen med jord och grus som använts som utfyllnad inför hotellets uppförande. Kvar finns ett landskap av öar med bevarade kulturager som i väntan på våren täckts med presenningar. När temperaturen blir mer förlåtande kommer undersökningen fortsätta på denna ytan och här dyker vi rätt ner i medeltiden!

I de omrörda lagren som fyllt upp ledningsschakt och andra omgrävda ytor kan det fortfarande komma fina fynd. Eftersom fynden saknar säkra kontexter är informationsvärdet begränsat, men föremålen är fortfarande vackra! Bland annat har vi hittat en kniv med svarvat benhandtag som vi tror är från tiden omkring år 1600 och keramik från 1200-talet! Eftersom lagren är omrörda kan vi få fynd från hela den kronologiska sekvensen på samma ställe, hela vägen från 18- 1900-tal och ner i medeltid.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Nu återstår några intensiva dagar för att avsluta grävningen och lägga isolering över de ytor som ska grävas i vår. När vi återupptar grävningen kommer även de allmänna visningarna börja igen, och då önskar vi er hjärtligt välkomna!

IMG_7878(kopia)

Julstämningen infann sig redan i november. Foto: Joakim Kjellberg, Upplandsmuseet 

Publicerat i 1200-tal, 1600-tal, Allmänt, Enescopinge, Enköping, Historisk tid, Medeltid | Lämna en kommentar

Stort och smått från schaktet

Nu har den arkeologiska undersökningen i kvarteret Traktören pågått i några veckor, det har kommit både spännande fynd och konstruktioner. Åtminstone fem hus och en uppsjö av mindre konstruktioner.

IMG_0116

Det hittills bäst bevarade huset undersöks! Foto: Thomas Westberg, Arkeologerna

Det bäst bevarade huset har vi preliminärt daterat till 1500-talet. Det är en timrad byggnad som till stor del konstruerats av återvunnet virke. På femtonhundratalet slösade man inte! Det bevarade golvet täcktes av ett tjockt lager dynga och vi har därför antagit att det rör sig om ett fähus. Att det är djur snarare än människor som bott i huset antyds också av den låga förekomsten av hushållsföremål så som keramik, glas och järnföremål. Fynden består istället främst av ben och en del bearbetade träföremål. Främst rör det sig om vässade störar, pinnar, och delar av små laggkärl. Men vi har också hittat ett fint arbetat handtag som kan ha suttit på en liten hink eller något liknande. Träet har bevarats bra i den fuktiga och syrefattiga dyngan.

20171025_145031(1)

Det fint arbetade trähandtaget. Mitt på ser det ut som att något rostat fast, materialet är dock inte magnetiskt. Foto: Adam Hultberg

Även efter att fynden kommit upp ur jorden fortsätter de att ge ifrån sig mer information och svaren på de stora frågorna får vi som alltid först efter att rapporten är skriven och alla analyser är gjorda. Men redan i fält registreras fynden och förbereds för transport till SHMM.  Vår antikvarie upptäckte under fyndregistreringen att en liten glasskärva från ett av de yngre husen hade en liten graverad bård. Bilder skickades till glasexpert Georg Haggrén vid universitetet i Helsingfors för mer information. Vi fick svar att den lilla glasskärvan var diamantgraverad och att det finns extremt få exempel på diamantgraverat glas från den här tiden i Skandinavien. Tekniken ska däremot ha varit vanlig på bordsglas i Nederländerna. Trots att många andra varor, framför allt keramik, har importerats från Nederländerna så verkar någon större import av sådant här glas inte ha förekommit. Det ställer frågan om hur den hamnade här, kan den kanske berätta något om vem som bodde på tomten, eller om Enköpings kontakter med omvärlden? Oavsett så är det ett ovanligt och spännande fynd!

IMG_20171013_094009_144

Den lilla diamantgraverade glasskärvan. Glaset är väldigt känsligt så det förvaras i vatten och hanteras med pincett. Foto: Adam Hultberg

Förutom att det har hänt mycket i schaktet så har vi även kommit igång med visningar av undersökningen. Hela tjugotre skolklasser från förskoleklass till årskurs sex ska komma och besöka grävningen under hösten. Eleverna får först gå en stadsvandring med Upplandsmuseets pedagog Frida, och sen får de besöka undersökningsområdet där de får träffa en arkeolog och se vad vi hittat. Redan förra veckan kom de första klasserna, eleverna har varit nyfikna och ställt många bra frågor som vi försökt svara på till bästa förmåga.

_MG_7000(2)

Visning av fynd för besökande skolklasser. Foto: Frida Gereonsson

För allmänheten gavs första visningen i fredags förra veckan och över sextio personer dök upp, så det fick bli en extra visning. Vi är jätteglada över att det finns ett så stort intresse! Idag var det dags igen och även denna gången var intresset stort.

_MG_7069

Upplandsmuseets projektledare Joakim Kjellberg visar undersökningsområdet. I bakgrunden pågår arbete med fyndtvätt. Foto: Adam Hultberg

Vill man gå på en av de allmänna visningarna så ges tillfälle nästkommande två fredagar (3:e och 10:e november). Vill man vara säker på att få plats så kan man på visningsdagen hämta ut en gratisbiljett på Enköpings Museum, som öppnar klockan tio. Visningarna börjar klockan tretton, med samling på Stora Torget. Välkomna!

Publicerat i 1500-tal, 1600-tal, Allmänt, Enescopinge, Enköping, Historisk tid, Medeltid | Lämna en kommentar

Enescopinge – Den Medeltida Staden

Nu har den arkeologiska undersökningen i kvarteret Traktören, mitt i Enköpings medeltida stadskärna, äntligen kommit igång. Undersökningen är ett samarbete mellan Upplandsmuseets arkeologer och Arkeologerna från Statens Historiska Museer. Projektet går under namnet Enescopinge – Den Medeltida Staden, en referens till stadens första skriftliga omnämnande i ett brev från 1160-talet.

20170926_143531

Projektledningen övervakar den mindre undersökningsyta som nu påbörjats. (Från vänster: Mathias Bäck, Joakim Kjellberg, Tomas Westberg) Foto: Adam Hultberg

Ytan som ska undersökas är omfattande och kulturlager på upp till två meter förväntas i vissa delar. Förhoppningen är att kunna få fram ny kunskap om Enköpings historia, från stadens etablering på 1100-talet och fram genom århundradena, ända in i modern tid. De bevarade kulturlagerna har hög potential och speciellt intressant är att tidigare undersökningar visar på att en stor del av fynden kan vara av organiska material, så som trä och läder. Eftersom fynd av sådana förgängliga material är sällsynta i arkeologiska undersökningar är detta så klart extra spännande!

20170926_144552

På stora delar av ytan pågår fortfarande schaktningsarbete för att avlägsna de sista delarna av stadshotellet och ta fram kulturlagren. Foto: Adam Hultberg

Schaktning och förberedande arbete har redan pågått under flera veckor men först nu börjar det bli arkeologiskt intressant. I måndags togs det första spadtaget på slutundersökningen och det kom fynd direkt. Hittills har det kommit hela nio stycken mynt som förmodas alla vara från 1600-talets första hälft. Några är bättre bevarade än andra och på två av mynten går det att skönja Vasaättens kärve, och valören ¼ öre, samt tre kronor och initialerna C R S.

20170926_154739

Ett av mynten från det tidiga 1600-talet som påträffats redan under första veckan. Fynden registreras i fält och förbereds för transport till Historiska Museet. Foto: Adam Hultberg

Det har också kommit en del keramik som övervägande verkar stämma bra med dateringen på mynten. Både mynten och keramiken har framkommit på och ovan ett trägolv och kan därför användas för att datera grävningens första byggnad. Intill byggnaden ser man två runda träkonstruktioner som initialt tolkats som tunnor, eller mer specifikt garverikar, och som då antagligen kan kopplas till läderbearbetning.

20170926_113812

Ett urval av den keramik som hittades på och ovan trägolvet i den byggnad som nu undersöks. Foto: Adam Hultberg

20170926_144826

Den påbörjade undersökningsytan. Vattenpölen närmast i bild är i själva verket ett vattenfyllt garverikar. Stenen till höger om redskapen har tolkats som en tröskelsten, det är i så fall här som ingången till 1600-talshuset har legat. Foto: Adam Hultberg

Undersökningen kommer att pågå under flera månader och mer information kommer kontinuerligt läggas ut både här på bloggen, på instagram och på facebook. Inom kort kommer det även påbörjas en utställning på Enköpings museum med veckans fynd, samt visningar för skolklasser och allmänheten!

Publicerat i 1600-tal, Allmänt, Historisk tid, Medeltid | Lämna en kommentar

Ett medeltida trägolv mitt i Uppsala

Många Uppsalabor har säkert lagt märke till att Forumtorget just nu är avspärrat. Anledningen är att Uppsala kommun ska uppföra en 57 meter lång soffa längs med Åhlénshusets vägg i Smedsgränd. Dessutom byggs Forumtorget om och Upplandsmuseets arkeologer följer arbetet för att se om det finns äldre lämningar under torget. I ett litet men djupt schakt fick vi fram mycket spännande resultat!

Mitt på torget grävdes under tisdagen ett djupt schakt för en ny brunn. Under grundläggningen till det nuvarande torget och tidigmoderna kulturlager tittade delar av en träkonstruktion fram. Till en början syntes bara två liggande stockar och runt dessa fanns ett raseringslager, alltså material från en riven byggnad. När detta lager grävts bort syntes ännu mer trä i schaktets botten och vi anade nu att det var delar av en byggnad som fanns bevarade ca 1,8 m under dagens marknivå.

Forumtorget 020

Djupt nere under marken fanns resterna av en byggnad. Foto Anna Ölund, Upplandsmuseet

Det vi fått fram var ett välbevarat plankgolv med en del av en stående mellanvägg i ett hus. Ovanpå golvet fanns ett tramplager där vi hittade en glasskärva från ett medeltida glaskärl. Då det i övrigt var fyndtomt gissar vi i nuläget på att huset är medeltida.

Fynd Forum 019

En skärva från ett medeltida glaskärl hittades ovan plankgolvet. Foto Emelie Sunding, Upplandsmuseet.

Forumtorget 056

Mellan golvet och syllen har man lagt näver som isolering. Foto Anna Ölund, Upplandsmuseet.

 

Schaktet till den nya brunnen behövde grävas ännu djupare och vi arkeologer fick lyfta bort golvplankorna. Golvet var lagt i två skikt, överst rejäla plankor och därunder klyvda stockar, så kallade kluvor.

Forumtorget 059

Under golvplankorna fanns ett skift men klyvna stockar. Foto Anna Ölund, Upplandsmuseet.

Byggnaden var anlagd ovan ett mäktigt utfyllnadslager som bestod av lera blandat med träflis, bark och kvistar. Denna typ av utfyllnadslager ser vi ofta när vi undersöker medeltida städer och de brukar har lagts ut för att möjliggöra för den första bebyggelsen. Det utfyllnadslager som vi nu undersökt på Forumtorget låg direkt ovan naturlig, steril, mark och var drygt 1 meter tjockt.

Forumtorget 077

Byggnaden var anlagd ovan ett tjockt utfyllnadslager. Uppe till vänster i bild syns i schaktkanten rester av trä från huset och i botten där stegen står har vi ännu inte nått slutet på lagret. Foto Emelie Sunding, Upplandsmuseet.

 

I lagret hittade vi en hel del välbevarat läder, bland annat delar av skor och möjligen en väska. Nu väntar vi på dateringar av byggnadens plankgolv, som kommer dateras med dendrokronologi (årsringsdatering), och en läderbit från utfyllnadslagret under huset som skickats för 14C-analys.

Publicerat i Allmänt, Historisk tid, Medeltid | Märkt , , | Lämna en kommentar

En järnåldersboplats i Rickomberga

Vi har i ett tidigare inlägg berättat om att vi undersökt en del av en större bosättning i Rickomberga. Nu är alla analyser gjorda och sedan en tid tillbaka finns en rapport färdig. Här kommer en presentation av resultaten, men också en beskrivning av en av de metoder arkeologer använder för att bringa ordning ur kaos. Ytan var begränsad till cirka 1300 m2, ungefär en 1/3 fotbollsplan, men inom den påträffades nästan 450 stolphål, härdar avfallsgropar och ugnar. De allra flesta var stolphål, kopplade till olika konstruktioner som hus och hägnader. Det stod klart redan under fältarbetet att ett antal generationer hus avlöst varandra på samma plats, men det var helt enkelt omöjligt att i fält identifiera individuella hus.

stolphål

Karta över området. Varenda röd fläck är ett stolphål.

Istället fick vi efterhandsidentifiera de flesta hus. Det är ett vanligt tillvägagångssätt, som vi inte beskrivit ingående i detta sammanhang tidigare. En förutsättning av att vi noggrant dokumenterade alla stolphål (vi grävde de flesta, men tidsbrist gjorde att en del endast beskrevs ytligt). I efterhand gick vi igenom beskrivningarna och jämförde storlek, djup, utseende, för att på så sätt matcha olika stolphål med varandra och koppla dessa till olika konstruktioner. På detta sätt kunde identifiera inte mindre än 25 hus och tre hägnader. Vi tittade också på hur stolphål skar varandra, alltså vilka stolphål som grävts ner i äldre stolphål. På det här sättet kan man etablera en kronologi för huskonstruktionerna.

A1535_1550

Schematisk illustration av två stolphål i genomskärning, där det högra skär det vänstra. Det högra är alltså  yngre än det vänstra. Om stolphålen tillhör två olika hus kan man alltså urskilja en bebyggelsekronologi.

hus

Karta med identifierade huskonstruktioner. Jämför med kaoset i den första bilden.

När vi kombinerade denna kronologi med C14-datering av ett urval stolphål kunde vi skapa oss en bild av bebyggelsens utveckling. Det visade sig att boplatsen kronologiskt kunde delas in i så mycket som nio olika faser, daterade från 200-talet till 1000-talet e Kr, från vad vi kallar romersk järnålder till sen vikingatid. Denna kontinuitet var inte riktigt vad vi förväntade oss, eftersom man ofta när man vi gräver i Mälardalen hittar ett avbrott i bebyggelse från järnåldern. Många boplatser ute på lerslätterna har övergetts under perioden 300 – 600 e Kr, då bebyggelsen har flyttats upp på höjder, möjligen för att frigöra bördiga lerjordar för odling. I Rickomberga har detta skifte skett, men först 500 år senare, i övergången mellan vikingatid och tidig medeltid. Hela järnåldersboplatsen täcktes av ett tjockt odlingslager, som troligen varit i bruk från medeltiden och fram andra halvan av 1800-talet när Rickomberga upphörde vara en bondby för att bli en del av den växande Uppsala stad.

fig46_Fas_II

Tre olika faser i boplatsens bebyggelsehistoria (uppifrån och ner): 235-380 e Kr, 530-615 e Kr och 885-975 e Kr.

Fyndmaterialet var begränsat och inte särskilt spännande, lite djurben från vanliga husdjur som häst, gris och nötkreatur, och mindre mängder keramik och bränd lera. Dessa är tämligen vanliga fynd på boplatser från perioden. Ett undantag var en liten mejsel med mycket vass egg, som påträffades invid en härd. Storleken och formen antydde att det rörde sig om ett mycket specialiserat instrument.

Fig42_Mejsel

Mejseln. Notera den ringa storleken.

Boplatsen var inte avgränsad inom undersökningsytan, utan fortsatte utanför området, och den framtida utvecklingen av Rickomberga som stadsdel kommer utan tvekan innebära mer arkeologiska undersökningar. Fortsättning följer…

Publicerat i Allmänt, Äldre järnålder, Yngre järnålder | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Åter till Gnista – gnistrande granater

Den senaste veckan har resultaten från undersökningen av Gnista fått stor uppmärksamhet i media och många har läst om dem här på Arkeologibloggen. Som vi skrev då har flera olika analyser gjorts på det uppgrävda materialet. När granaterna från gravhögen analyserades framträdde något oväntat!

Granater – en gnistrande ädelsten

Granater är en ädelsten som användes till smycken och som dekoration på bland annat svärdhjaltar och sköldar under yngre järnålder. Vid undersökningen av Gnistahögen hittades flera förgyllda föremål med innefattade granater, bland annat tre ansikten med granatögon och ett förgyllt grishuvud där ögat utgjordes av en röd granat. I gravhögen hittades också små guldkassetter med innefattade granater, detta kallas Granatcloisonné.

_DSC0008

Ett förgyllt grishuvud med granatöga som möjligen suttit på en sköld. Foto Bengt Backlund, Upplandsmuseet.

Granatcloisonné är ett hantverk där tunna tillslipade granatskivor innefattas i föremål av guld eller förgylld brons. Granatskivorna läggs ofta på en mönstrad guldfolie som skapar en extra lyster. Hantverket har en lång historia och var framförallt uppskattat av de frankiska konungarna under stora delar av den merovingiska perioden. Men granaterna var också eftertraktade i Skandinavien där de blev populära under folkvandrings- och vendeltid och återfinns bland annat från platser som Valsgärde, Valsta och Gamla Uppsala.

cloisonne01

Guldkassetter med innefattade röda granater, s.k. Granatcloisonné. Foto Anna Ölund, Upplandsmuseet.  

_DSC0028

Våfflad guldfolie som finns under granaterna i cloisonnékasseterna. Foto Max Jahrehorn, Oxider AB.

Granat är ett samlingsnamn för en grupp silikamineraler och är en vanligt förekommande mineralgrupp som bland annat finns naturligt i den svenska berggrunden. Granater finns i metamorfiska berggrunder där de bildas av högt tryck och/eller värme. Färgerna på granater kan variera från allt mellan lila till röda och gröna. Den röda färgen är den som främst förknippas med granater och historiskt sett har det varit den mest eftertraktade i ädelstenskonsten. De vanligaste granaterna vid smyckestillverkning kallas almandin, pyrop, hessinit och spessantin.

Oväntade resultat

Efter att utgrävningen i Gnista avslutats genomfördes en rad olika analyser på det uppgrävda materialet. Inom ramen för ett större projekt kring vendeltida metallhantverk och smyckestillverkning har granaterna från Gnista analyserats i ett svepelektronmikroskop.

Med ett svepelektronmikroskop kan man förstora material väldigt mycket. Det går även att läsa av den kemiska sammansättningen och vilka grundämnen som ingår. Detta helt utan att göra någon skada på föremålet då man endast mäter hur elektroner från olika grundämnen studsar. När man analyserar granater med hjälp av ett svepelektronmikroskop kan den kemiska sammansättningen visa varifrån granaterna brutits, eftersom detta skiljer sig åt mellan olika områden.

Vid analysen upptäcktes att en av de små röda stenarna faktiskt inte var en äkta granat utan tillverkad i rött glas. Detta syntes bara i mikroskopet och med blotta ögat kunde man inte ana att det bland fynden fanns en oäkta granat.

_DSC0007

I Gnistahögen hittades även tre lösa granater. Vid analysen med svepelektronmikroskopet upptäcktes att granaten i mitten i själva verket var tillverkad av glas. Foto Bengt Backlund, Upplandsmuseet. 

Glasgranaten väcker frågor. Varför har man låtit tillverka en granatkopia i glas? Kanske behövde man ersätta en granat men saknade det rätta materialet eller kunskapen att skära till en ny? Var inte själva materialet lika viktigt som utseendet?

 

Vill ni läsa mer om granater?

Här finns en uppsats om granater under yngre järnålder!

Läs om ett spännande Projekt om granater från samma period som Gnistahögen!

Publicerat i 1100-tal, Allmänt, Medeltid, Yngre järnålder | Märkt , | Lämna en kommentar