Arkeologiska strapatser i skog och mark

Som arkeolog undersöker man inte bara genom att gräva, en annan del i fältarbetet kan vara så kallade utredningar och inventeringar. Dessa insatser görs oftast för att fastställa om det inom tilltänkta exploateringsområden finns okända fornlämningar. Under de sista skälvande veckorna 2017 gav sig några av Upplandsmuseets arkeologer ut för en större utredning i norra delarna av Stockholms län.

Det var ett stråk mellan Vallentuna och Arlanda flygplats, inom Vallentuna och Sigtuna kommuner, som Upplandsmuseet fick i uppdrag av Länsstyrelsen i Stockholms län att utreda.

Innan fältinventeringen påbörjades genomfördes en kart- och arkivstudie. Dels studerades äldre lantmäterikartor från perioden 1600-1800-tal för att få en uppfattning om förekomsten av äldre bebyggelse och markanvändning under sen historisk tid. Dessutom gjordes en genomgång av tidigare undersökningar som gjorts i anslutning till den aktuella sträckan och information om eventuella lösfynd inom området. Allt för att få en så bra bild som möjligt av vad som kunde väntas i fält.

DSCN2454

Redo för utredning! Robin Lucas och Hans Göthberg dokumenterar i fält. Foto Malin Lucas, Upplandsmuseet.

 

Vår tappra trupp trotsade novemberkylan och vandrade genom sammanlagt 520 hektar av skogs- impediment- och odlingsmarker. Vid utredningen berördes 58 kända fornlämningar av olika typ och ålder som gravfält, stensättningar och stensträngar. Därtill lokaliserades inte mindre än 40 nya objekt av varierande slag och olika ålder som alla dokumenterades och mättes in digitalt med GPS. Bland de nyfunna lämningarna fanns stensättningar, stensträngar, gränsmarkeringar och lägenhetsbebyggelse.

20171123_093902

Adam Hultberg mäter in en nyfunnen stensättning med hjälp av en GPS . Foto Robin Lucas, Upplandsmuseet.

 

DSCN2679

Hans Göthberg och Robin Lucas vid ett nyfunnen gränsröse. Foto Malin Lucas, Upplandsmuseet.

 

Med hjälp av äldre lantmäterikartor har flera av lägenhetsbebyggelserna kunnat identifieras som torp. Torpen verkar främst ha tillkommit under sent 1700-tal och tidigt 1800-tal, men även äldre och yngre exempel fanns representerade. Vid torplämningarna hittades bland annat husgrunder, källargrunder och spisrösen. Kartstudierna visar även att användandet av mer än hälften av torpen upphört innan 1850.

DSCN2486

En stolt Robin Lucas i en oregistrerad källargrund. Källaren kan kopplas samman med ett torp som finns med på kartor från 1764 och 1803. Foto Malin Lucas, Upplandsmuseet.

 

I landskapet kunde dessutom ett antal möjliga boplatslägen identifieras. Indikationer på en boplats kan exempelvis vara förekomst av skärvsten och skärvstenshögar samt närheten till gravfält. Förutom detta tittar man även på landskapets utseende, kanske den viktigaste ledtråden i jakten på boplatslägen!

Snart kommer rapporten från utredningen att finnas tillgänglig för läsning och nedladdning på vår hemsida.

Det här inlägget postades i Allmänt, Arkeologisk utredning, Äldre järnålder, Bronsålder, Historisk tid, Yngre järnålder och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Arkeologiska strapatser i skog och mark

  1. Johan Fägerskiöld skriver:

    Det måste vara urkul att gå omkring och hitta gammal bebyggelse och gravfält. Det förvånar mig att fynd så nya som 1700 – 1800 tal inkluderas, jag trodde i min enfald att efter 1400-talet var det mindre intressant för officiell forskning. Av vad jag har sett under mina egna skogspromenader i Sörmland och i Stockholms skärgård finns det massvis med husgrunder som kanske är omkring 200 år gamla, och igenrasade jordkällare, tallriksskärvor från förra århundradet, då man tyckte att saker och ting kunde slängas nära husen… Jag tyckte att det blev rätt mycket som hörde till tidigt 1900-tal och såg de gamla växterna från köksträdgårdar, blommor som egentligen inte hörde hemma, fruktträd som växte helt apropå, eller rosensnår. Det var alltid kul att se sådant – låt vara att det jag tänker på är mer än 30 år tillbaka, jag skulle nog själv kunna bli klassad som fornlämning snart.

    Men det är underbart att besöka sådana miljöer och fundera på hur folk hade det då de bodde där. Kanske de också njöt av vacker utsikt över sjön eller ägnade sig åt jordbruk, skogsbruk och fiske, och kanske också åt snickeri och hemslöjd, textilslöjd, förutom djurskötsel och jakt. Livet kan ha varit hårt men mångsidigt och givande för många. Internationellt har man nog ledtrådar till hur naturahushållning fungerar eftersom det fortfarande finns litet här och var. Och man kan också leta i vår litteratur efter ledtrådar. Jag har fått för mig att trots att skolorna har lärt oss mycket hade de gamla generationerna en hel del färdigheter som vi förmodligen mestadels har förlorat numera. Att greker/egypter visste att jorden var rund och hade beräknat dess radie med ung 10% fel tycker jag är en bragd. Att sedan kyrkan beslöt sig för att proklamera att jorden var platt var en ytterligare bragd om än negativ, Detta m a p hur man kan kontrollera folks tänkande. Jag är säker på att allt sånt har haft inverkan på de liv vi försöker studera genom att gräva fram konkreta minnen från de generationer som fanns tidigare, och det vore fantastiskt att kunna föreställa sig deras liv och tankebanor.

    Grattis till ett kul jobb!

    • emeliesunding skriver:

      Hej Johan!

      Ja visst har vi ett roligt jobb! Varierande är det också.

      Enligt Kulturmiljölagen (KML) kan en lämning klassas som fornlämning om den tillkommit före 1850 och är varaktigt övergiven. Dessa är då skyddade i enligt med KML. Således kan exempelvis torplämningar klassas som fornlämning. Och du klarar dig nog från att bli klassad som fornlämning 🙂

      Om du vill läsa mer om Kulturmiljölagen kan du göra det här:
      http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/kulturmiljolag-1988950_sfs-1988-950

      Tack för att du delar dina iakttagelser! Det finns mycket spännande att upptäcka därute.

      • Johan Fägerskiöld skriver:

        Tack för det, och då har jag 99 år tillgodo, Ingen fara alltså på så lång tid.

        Jag ser att ”fartygslämningar” är ett begrepp. Just i år har Trafikverket ändrat definitionerna av ”fartyg” och av ”båt”, där det finns en ny gränsdragning map storlek. Det är säkert ingen risk för sammanblandning ifråga om gamla vraklämningar men det kan vara bra att känna till. Eftersom Östersjön har en så fin miljö att gamla trävrak bibehålls väldigt länge så förtjänar nog reglerna för vrakdykning att då och då repeteras – jag trodde att det gällde att hade fartyget varit förlist i 100 år så vore det genast en fredad fornlämning. Lagen verkar säga 1850 helt enkelt En del gillar att plocka med sig minnen tror jag, och det vore angeläget att man lämnar besökta platser orörda.

        Och att man inte får leta saker med metalldetektor i skog och mark, det är en intressant regel, och jag gissar att man kan få dispens för att leta saker man har tappat eller så, ändå.

        Kulturlager runt boningshus som uppförts på äldre grund kan ju vara luriga att datera också. Om man gräver i sitt köksland kan man ju hitta saker, förmodligen knappast från tidigt 1800-tal i de flesta fall men det är ju inte omöjligt. Där får man se upp också.

        Tidigare fanns kommentarer om mängden stenyxor som hittats i Sverige genom tiderna. Om man beaktar hur lång tid det troligen tog att slipa till en yxa och ev göra hål, så representerar ju dessa fynd ett ansenligt arbete. Det verkar ha varit en mycket vanlig sysselsättning att göra verktyg och vapen alltså.

        Tack så väldigt mycket för ditt trevliga svar!

        Johan

  2. emeliesunding skriver:

    Hej igen Johan!

    Det stämmer att användning av metalldetektor regleras i KML. Regleringen innebär att man inte får använda metalldetektor utan tillstånd. Det är länsstyrelsen som prövar tillstånd för att använda och medföra metallsökare. Utöver vissa undantagsfall får tillstånd endast ges för verksamhet som avser sökning efter annat än fornfynd eller eller ingår i vetenskaplig forskning hos det allmänna. Undantagsfallen är bland annat då en arkeologisk aktör efter beslut från länsstyrelsen fått i uppdrag att utföra en arkeologisk undersökning, förundersökning eller utredning.

    Visst kan det hända att man hittar saker på sin mark även om det inte finns någon känd fornlämning registrerad där. Fornfynd enligt kulturmiljölagen är föremål som saknar ägare när de hittas och som påträffas i eller vid en fornlämning och har samband med denna.
    Som fornfynd betraktas också föremål som påträffas under andra omständigheter om de kan antas vara från tiden före 1850. (2 kap. KML 3 §).
    Om man skulle hitta ett fornfynd gäller anmälningsplikt. Om upphittaren får behålla fyndet beror på vad det är, var och hur det hittades. Du kan läsa mer om detta på riksantikvarieämbetets hemsida:

    https://www.raa.se/kulturarv/arkeologi-fornlamningar-och-fynd/fornfynd-inlosensersattning-och-hittelon/ar-det-olagligt-att-behalla-fornfynd/

    Den 1 januari 2014 trädde Kulturmiljölagen (1988:950) i sin nya lydelse i kraft. Tidigare hette den Lagen (1988:950) om kulturminnen. En av förändringarna i lagen var att en tidsgräns infördes som begränsar det allmänna skyddet av fornlämningar: en lämning som kan antas ha tillkommit år 1850 eller senare omfattas inte av det allmänna skyddet för fornlämningar. Däremot fick länsstyrelsen en ny möjlighet att fornlämningsförklara lämningar som uppfyller lagens rekvisit och är yngre än 1850. Detta gäller såväl fartygslämningar som lämningar på land.

    Att vissa vill ta med sig föremål från platser som klassas som fornlämningar är alltid en risk. Det förekommer ju även olaglig användning av metallsökare vid fornlämningar och i vissa fall plundrande av exempelvis gravar. Det är såklart svårare att märka om detta sker vid vrak än vid lämningar på land.
    Men de flesta av oss värdesätter ändå och respekterar förhoppningsvis vårt gemensamma kulturarv 🙂

    Trevlig helg!

    • Johan Fägerskiöld skriver:

      Jag är tacksam för dina vettiga och logiska samt trevliga svar.

      Jag hade för ett par år sedan råkat hitta ett vrak på nätet, dvs jag kan inte dyka till det djup det ligger, åtminstone inte många minuter eftersom jag saknar den specialkompetens som behövs.

      Det rör sig om ett vrak efter en båt som tidigare hade framförts av en farbror till min farfar, en av de första ångarna som tog över efter segelfartygen. Jag har en gammal resebok med målningar från 1899 ungefär, då hans bror som kunde måla var med på en resa till Medelhavet och försökte skildra resan, i målningar och teckningar samt text. Mycket intressant. Då denne kapten mönstrade av och gick iland och gifte sig och blev bofast på en liten gård fortsatte båten under en annan kapten och den blev uppbringad av en tysk ubåt under första världskriget och anmodad att gå till en tysk hamn. På vägen utanför Gotland gick de på en mina och båten bröts itu, förskeppet sjönk med sju personer som omkom, och från akterskeppet sjösattes en skeppsbåt som roddes med de överlevande till Gotland. Akterskeppet har hittats och jag har sett fina dykarbilder på detta, och kan på sina ställen se detaljer som stämmer med de små målningarna. Det var mycket roligt om än vemodigt att se, och jag har kontaktat dykarna som fotograferade, som har varit mycket försiktiga och följd alla regler om hur man skall handskas med vrak utan att förstöra något. Däremot har jag förstått att tidigare besök av andra på vraket har varit mer oförsiktiga och det fanns tecken på ödeläggelse här och där. Jag såg förresten på nätet för kanske 6 – 7 år sedan att man sålde en ventil från ett fartyg med samma namn som man angav hade sjunkit annorstädes, men eftersom namnet var ovanligt och ventilen troligen passar till just den båten gissar jag att det faktiskt rörde sig om samma båt.

      Jag tror att en dykare som vill leta efter något inte har tid att vara försiktig eftersom han hela tiden måste räkna minuter och andningsgas, och att han knappast kan ta i för mycket eftersom hans tuber inte räcker särskilt länge och ansträngning gör att man förbrukar mycket mer per minut. Detta leder till att om man vill öppna en byrålåda eller skrivbordslåda som har svällt fast så knackar man sönder byrån eller bänder med något och då ”ryker brädorna”.

      Förskeppet är nog skyddat av griftefridsregler och har inte återfunnits men akterskeppet har inga omkomna i sig som jag förstår av rapporterna..

      Eftersom fartyget sjönk 1910 eller 1915 och detta skedde omkring 2009 var det mindre än 100 år sedan det blev ett vrak och jag tror att man i allmänhet pratar om en tidsgräns för att freda vrakfynd till 100 år. Som jag såg från den lagtext du skickade verkar det inte finnas någon sådan gräns, utan 1850 gäller, men kanske det finns en allmän etisk begränsning som dykare observerar för att vara på den säkra sidan.

      Jag funderade ett tag på att tia certifikat för teknisk dykning med flera gaser och därmed kunna vistas därnere under tillräckligt lång tid för att kunna fotografera och bekanta mig med båten, men realistiskt sett blir detta nog inte av, utan jag får nöja mig med andras observationer. Däremot hade jag kollat med Sjöhistoriska om de var intresserade av att göra en jämförande utställning av bilder från en resa och sedan vrakbilder av samma båt, men de återkom inte efter mitt besök. De sade att de har en livboj från samma båt faktiskt. Kanske skall göra en påstötning igen. Jag tycker att det kunde vara intressant även för folk som inte har en personlig koppling. Det ger ett perspektiv till tidens förändringar i våra liv.

      Allt gott
      Johan

      • emeliesunding skriver:

        Vilken tragisk, men intressant, historia. Med tanke på att minan var från första världskriget bör skeppet ha förlist 1915 snarare än 1910. I den tidigare lagstiftningen var skepp som förlist fram tills för 100 år sedan skyddade enligt KML men sedan förändringarna gjordes gäller alltså år 1850 som gräns numera.

        Även om inte vraken är klassade som fornlämningar så känns det tråkigt att man plockar med sig föremål och delar av skeppen från platsen.

        Historien som du berättar blir ju extra spännande eftersom du har en personlig koppling till skeppet. Roligt att ha din släktings målningar av skeppet kvar! Min kollega hälsar att han skulle gå och se din utställning 🙂

        Tack Johan för att du delar med dig!

      • Johan Fägerskiöld skriver:

        Snällt skrivet – jag tror att det finns en historia i generatioenrna just före våra där man har hört som barn ”de gamle” berätta, och man får ansikten i åtanke då man hör om olika personer. Det är kanske inte arkeologi, men det är historia som inte ännu har skrivits om av klåfingriga politiker och som är mer känd än de klassiska antagandena som egentligen är baserade mer på hur tänder har nötts eller vilken åverkan man kan konstatera på skelettlämningar. Ibland kanske man undrar hur i fridens dagar man lyckades göra så fina vävar för så länge sedan, och så kommer konstiga fynd som den där astronomiska mojängen utanför en grekisk ö, som verkade ha hela himlavalvet på kugghjul men verkade tillverkad långt innan detta egentligen skulle vara möjligt. Lustigt, i min släktings bok har han ritat av ett par av Pompejis människor, de som kunde avgjutas genm att man hällde gips i hålen i lavan. Samma ena tycks ha funnits avmålade i en resebok av Carl Larsson och jag tror att jag såg dem skymta förbi då jag var i Pompeji en kväll under min Italienvistelse. Rätt kul. Dessa gamla människor vars dödsångest är vad som slår betraktaren, har kommunicerat med flera människor som jag skulle ha velat relatera till. Då våra forskare äntligen hittar att tidsrummet förklaras av en ytterligare dimension som gör att man kan färdas i tiden, då hoppas jag att någon kommer och hämtar mig så jag får chans att kolla in litet av vår historia och kanske litet framtid – även om jag är rädd för vad vi verkar vara på väg att göra med vår lilla värld.
        Tack för kommentarerna!
        Jag hoppas att det skulle gå att hitta någon som ville publicera den där reseboken… Och då kanske utställningen skulle vara en perfekt plattform som di säger.
        Allt gott!
        Johan

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s