Skuttunge kyrka – Den låsta montern

 monter

Montern där äldre kollektmynt förvaras. Foto Emelie Schmidt Wikborg, Upplandsmuseet.

Under hela grävningen har den stått där och gäckat oss, den låsta montern med gamla mynt som hittats i kyrkan. Själva montern i sig var nästan lika mycket ett museiföremål som innehållet, tillverkad i ädelträ med vackert svarvade ben och invändigt klädd med rött sammet. På tre hyllplan vilade där cirka 110 mynt och vi kunde ana att de äldsta var från 1600-talet. Det var bara ett problem; montern var låst och nyckeln sedan länge försvunnen. Vi lirkade i låset med en ståltråd, undersökte gångjärnens infästningar och kunde konstatera att om vi ville öppna den utan nyckel skulle vi säkert göra stor skada på den vackra montern, något vi verkligen inte ville göra oss skyldiga till. Men en sann arkeolog står aldrig rådlös. Den gamla ärvda samlingen med nycklar som låg någonstans där hemma kunde kanske göra nytta här. Med spänd förväntan tog jag med nyckelsamlingen till kyrkan och vi provade oss fram med nyckel efter nyckel. – Den här! sa Anna. – Den känner jag på mig kommer att funka! Hon lyckades faktiskt att vrida nyckeln en helt varv runt i låset, men det lät ingenting, inget knäpp, inget snäpp från låskolven som borde ha rört sig om nyckeln funkade. Hon vred ytterligare en gång och medan jag höll i monterns botten tog Anna sedan ett stadigt tag om glaslocket – och lyfte det! Nyckeln hade så smidigt och enkelt låst upp det gamla låset att det inte ens märktes!

ryskt mynt

Ett ryskt mynt som kanske lämnats i Skuttunge kyrkas kollekthov. Foto Emelie Schmidt Wikborg, Upplandsmuseet.

Under tjo och tjim började vi ivrigt undersöka de gamla mynten, vi vägde de tunga 1600-talsmynten i handen, vi förvånades över det ryska myntet med sina kyrilliska bokstäver och gladde oss över att mynten var i så god kondition. Vi tror inte att den här samlingen har plockats upp vid tidigare golvrenoveringar, eftersom mynten inte är det minsta korroderade likt dem vi själva hittat. Troligare är att de legat i någon gammal bortglömd kollektbössa eller kanske längre tillbaka sorteras ifrån kollekten av någon numismatiskt intresserad präst. Nu kommer vi att fotografera av dem och låta en myntexpert, numismatiker, titta på dem. Sedan lägger vi prydligt tillbaka dem i montern igen.

/ Emelie Schmidt Wikborg, arkeolog, Upplandsmuseet

 

Det här inlägget postades i Allmänt. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s