Arkeologi i och vid kyrkor

De senaste åren har arkeologiska insatser i och vid kyrkor i Uppsala län liksom i många övriga delar i Sverige ökat. Anledningarna till detta är sannolikt flera, dels har många kyrkor under en längre tid eftersatts i underhåll och dels förtydligade Riksantikvariembetet sina riktlinjer rörande det kyrkliga kulturarvet. Kyrkorna engagerar forskare inom många olika ämnesområden såsom konsthistoria, historia och arkeologi. Kyrkorna har också uppmärksammats i media bl.a. genom den populära SVT serien ”Kyrkornas Hemligheter” som sändes hösten 2013 med en efterföljande utgivning av en bok.

bild 1

Bild 1. Litet och stort fönster på Balningsta kyrkas norra långhusfasad. Foto Anna Ölund, Upplandsmuseet.

Forskningsföretaget Sveriges kyrkor, konsthistoriskt inventarium påbörjades 1912 av riksantikvarien Sigurd Curman och professor i konsthistoria Johnny Roosval. Ambitionen var att beskriva alla svenska kyrkor och sammanfatta dem landskapsvis. Uppgiften blev dock övermäktig och under de drygt 100 år som gått har (endast) ca 600 kyrkor dokumenterats och inventerats. Utgivare av bokverket är Kungliga Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien (KVHAA) och Riksantikvarieämbetet (RAÄ). Nu har RAÄ börjat digitalisera Sveriges Kyrkor vilka läggs ut på det digitala och öppna arkivet samla .se.
Ett av de större projekt som på senare år förändrat bilden av landets kyrkliga kulturarv är projektet Sockenkyrkorna, Kulturarv och bebyggelsehistoria som pågick 1996-2003.

En vanlig (miss)uppfattning är att vi redan vet allt om våra kyrkor och deras byggnadshistoria. Men när man väl börjar titta på kyrkornas murverk, krypa runt på kyrkvindar och gräva i och runt dem förändras ibland den rådande uppfattningen. Många kyrkor är alltså inte så väl utforskade som vi gärna vill tro.

De senaste åren har arkeologerna på Upplandsmuseet arbetat mycket vid och i kyrkorna i länet. Det rör sig främst om små utvändiga schaktningsövervakningar, ofta i samband med anläggande av nytt åskskydd. En del undersökningar har dock varit mer omfattande såsom invändiga arbeten i exempelvis, Uppsala-Näs kyrka, Bälinge kyrka och Uppsala domkyrka.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Bild 2. Arkeologisk schaktningsövervakning vid Uppsala-Näs kyrka 2006. På bilden ses en äldre gravkammare, en gravhäll samt fundamentet till ett äldre altare. Foto Robin Lucas, Upplandsmuseet.

I nio av tio kyrkobeskrivningar som behandlar länets medeltida kyrkobyggnader framgår det att ”På platsen kan en äldre träkyrka ha legat”. Och visst är det så…det kan det ha gjort…eller så har de äldsta träkyrkorna legat någon annanstans. Möjligen ska vi söka dess lokalitet i närheten av de nuvarande sockenkyrkorna, på höjdlägen där den centrala järnåldernsgården bör ha legat?
De äldsta träkyrkorna har sannolikt byggts om eller ersatts av stenkyrkor under 1200-talet. Många av dessa s.k. romanska stenkyrkorna har därefter åter byggts om till salkyrkor omkring sekelskiftet 1300. Under senmedeltid har de flesta försetts med valv byggda av tegel. Så när man som besökare kommer till en medeltida sockenkyrka i Uppland kan man ha i minnet att byggnaden byggts om, byggts till och förändrats under seklens gång.

bild 3

Bild 3. Ärentuna kyrka. Vid och i kyrkan har två arkeologiska undersökningar gjorts 2012 och 2013 vilket förändrat bilden av kyrkans byggnadshistoria. Foto Anna Ölund, Upplandsmuseet.

Vid en mindre arkeologisk undersökning vid Ärentuna kyrka, ca 1 mil norr om Uppsala gjordes hösten 2012 en spännande upptäckt. I ett grunt schakt intill kyrkans fasad hittades en rad med stenar, en syllstensrad. Detta visar, att det på den plats kyrkan står idag, tidigare stått en byggnad. Möjligen är det rester efter en äldre kyrka, troligen uppförd i trä. Att kyrkan byggts om och förändras visar undersökningar från förra året då vi hittade en äldre källare i Ärentuna kyrkas sakristia.

bild 4

Bild 4. Arkeologisk undersökning i Enåkerskyrka våren 2014. Till vänster i bild ses grundmuren till en äldre romansk kyrka. Foto Jonna Lundahl, Upplandmuseet.

Just nu pågår arkeologiska undersökningar runt och i Enåkers kyrka, ca 1 mil norr om Heby. Kyrkans ålder är omdiskuterad men har på senare tid antagits vara uppförd under början av 1300-talet. Kyrkans trägolv från 1800-talet har varit mögel – och rötskadat och behövde bytas ut. Under trägolvet påträffade vi arkeologer små föremål som trillat ner mellan kyrkans golvspringor; mynt, knappar, hängen, glasögon mm. Under golvet fanns givetvis även gravar som undersökts. Mot botten av vår undersökningsyta hittade vi kraftiga grundmurar. Dessa murar tillhör sannolikt från en äldre kyrkobyggnad.

Även relativt begränsade arkeologiska undersökningar visar verkligen vikten av arkeologiskt arbete i och vid våra kyrkobyggnader. Arkeologin har stor möjlighet att bidra med ny kunskap och ibland förändra det som vi tror oss veta om kyrkorna.

Anna Ölund, arkeolog

Det här inlägget postades i Allmänt, Medeltid och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s