Många kockar på 111

Upplandsmuseet presenterar nu i en rapport resultaten över en undersökning av tre gravar på ett gravfält i Sävja i Danmarks socken (Danmark 111) söder om Uppsala. Gravfältet som ligger på en åkerholme intill järnvägen mellan Uppsala och Stockholm har undersökts vid ett flertal tillfällen från 1898 och framåt. Den första undersökningen gjordes av dåvarande filosofie doktorn och docenten i jämförande fornkunskap, sedermera professorn i arkeologi vid Uppsala universitet, Oscar Almgren. Man undersökte då tre stensättningar. Ytterligare undersökningar gjordes 1901 och 1904 då fyra respektive sju stensättningar undersöktes.

dan1

Nästa undersökning gjordes 1907 av Erik Ullén då sju stensättningar undersöktes De låg invid järnvägen och det är troligt att de utfördes inför utbyggnaden av järnvägen till dubbelspår. År 1918 undersökte slutligen Axel Julius nio stensättningar. I samband med undersökningarna karterades också gravfältet. En förnyad kartering gjordes 1940 av G-A Hellman.

Gravskicket i merparten av de tidigare undersökta gravarna utgjordes av skelettbegravningar oftast i kistor att döma av förekomsten av spikar och ibland även trärester. Skelettens orientering var i huvudsak i väst-öst, men tre skelett hade kraniet i öster. Fyra av stensättningarna var brandgravar med brandlager och brända ben. Gravgåvor som knivar, kammar och pärlor, påträffades i ca hälften av alla skelettgravar men i ett fåtal påträffades också några andra typer av fynd, däribland nålhus, kedja och ring av brons, flintskärvor och rester av träkärl. I de fyra brandgravarna var fyndmaterialet mer varierat och bland annat förekom föremål från klädedräkter. Gravfältet fynddaterades tidigt, bland annat med hjälp av dubbelhelkammar och keramik från sen vikingatid till tidig medeltid.

I gott sällskap utförde så Upplandsmuseet år 2000 ännu en undersökning av tre tidigare inte undersökta gravar. Undersökningarna gjordes tillsammans med Danmarks hembygdsförening i form av en kurs i arkeologi. De tre gravarna, alla runda eller rektangulära stensättningar, visade sig vara skelettgravar, varav två innehöll rester av kistor. Utöver skeletten, spikar och rester av kistor påträffades inga gravgåvor. Skeletten var i princip orienterade i väst-öst. Karaktären på gravarna och dateringar till ca 1000-1100 tal överensstämmer relativt väl med flertalet av de gravar som tidigare har undersökts på gravfältet. Gravskicket med väst-östorienterade skelettgravar i kistor och få gravgåvor utöver de som tillhörde dräkten är drag som tyder på ett kristet inflytande. Gravarnas belägenhet är emellertid ett tecken på en äldre tradition i och med att de ligger på ett äldre gravfält med även förkristna inslag. Det kan ha funnits en möjlighet att välja gravplats med en lokal anknytning till bosättningen i stället för vid en kyrka vid en manifestation av det pågående religionsskiftet.

dan2

Den andra (grav B) av de tre undersökta stensättningarna var nyupptäckt och låg inklämd mellan flera tidigare registrerade gravar. Foto: Upplandsmuseet

Under år 2013 undersöktes ett liknande tidigmedeltida gravfält på Gnista, en gång beläget på motsvarande sida av en större slättsjö som förmodas ha gett namnen till såväl Sävja som Säby. Det finns intressanta paralleller mellan gravfälten som kan få betydelse vid den tolkning och utvärdering som pågår. Det finns för övrigt många fler liknande gravfält österut runt den forna sjön som en gång troligen utgjort Långhundraledens inlopp mot Uppsala. Sävjaån och dess utlopp i Övre föret är idag allt som återstår.

Det här inlägget postades i 1100-tal, Allmänt, Yngre järnålder och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s